Utvalt

Landsbygden som projektstudium

Tänk om det fanns ett elixir som avslöjade hemligheten bakom ett lyckat landsbygdsprojekt. En droppe bara, och vips kunde vi se att alla människor är stöpta i exakt samma form, att naturen bara är en repetition av geografiska enheter, att avstånden mellan oss är exakt lika långa, och relationerna mellan oss går att förutse – och att vi har exakt samma tycke och smak allihop. Hur enkelt skulle inte allt vara om allt liknade ett excelark?

Eller tänk om det just är i olikheterna, mellan oss, och i geografin, kulturen och naturen, som gör att vi känner oss hemma på en plats eller i en grupp. Kanske är det just det oförutsägbara, icke-generella och olika som utgör landsbygdens kärna och själ, och att det är det som gör att vi som bor här trivs så ofantligt bra, och alltid längtar tillbaka.

För att lyckas med ett landsbygdsprojekt behövs mer än en övergripande plan, och det är vad LEADER-metoden har förstått och gjort till sin strategi. Strategin, som vi kan kalla för underifrånperspektiv, går ut på att bedömningen av projektets hållbarhet och utvecklingsmöjligheter görs av människor som bor i närområdet och har bred erfarenhet och djup kunskap om dess egenskaper. Metoden säkerställer därmed att pengarna som delas ut styrs av behovet på stället, istället för att pengarna styr behoven. 

 Skåne har idag beviljats 7 distinkta områden med var sin särprägel. Varje delområde samarbetar för att förena och bredda kunskap som har med just Skåne att göra, och likt ringar på vattnet görs samma arbete ihop med hela Sveriges totalt 48 områden, vidare ut över hela Europa. Föreställ dig mängden olika projekt som har handlagts, och hur många lokala planer och landsbygdsdrömmar som har realiserats under den tid som Leader har funnits. Och föreställ dig den sammanlänkade kraften som förmedlat sambanden, trots alla olikheterna. Det är hisnande mycket timmar och utvecklingspengar som har kommit landsbygden till del, trots alla hinder som strikt byråkrati kan ställa till med.

Men låt oss nu ta en titt på vad vår egen historia har att berätta. MittSkåne, navet mitt i kulturen och naturen, där mat och naturupplevelser har stått som gemensam nämnare under projektperioden 2014-2020.

Ringar på vattnet, Näsum

Under två dagar har vårt lokalkontor MittSkåne Utveckling tillsammans med styrelsen, LAG, haft möjlighet att träffas och diskutera aktuella frågor kring landsbygdsutveckling och dess framtid. Virtuella möten i all ära, men visst är det skönt att under samlade och sorterade former kunna känna in reaktionerna och känslorna kring frågorna som ställs. En viktig sak som har kommit ur pandemitiden är just hur man kan använda digitala tekniker på bästa sätt, men även upptäckten av gränserna som kommer ur desamma. Att humor och ironi är sådant som helst bör hållas utanför chattrummet vet flertalet redan sedan gammalt, men att nyskapande och kreativa idéer i så stor grad faller bort i den strikta dagordningen som brukar prägla virtuella möten är nog en ganska ny upptäckt. Kombinationen är som vanligt den bästa. Vid det här laget har vi vant oss vid att hålla säkerhetsavstånd så det känns inte märkligt att sitta omlott och att sprida ut oss i bussen eller på restaurangen längre. Ibland kan det faktiskt kännas riktigt skönt att slippa ursäkta sig för handväskan och den bylsiga vinterjackan som ockuperar platsen bredvid.

Under gårdagens tur till Näsum tittade vi på ortens metod för platsutveckling, en metod som har visat sig ge ringar på vattnet. Malin Wildt-Persson är anlitad processledare med stor bredd inom utvecklingsarbeten, och hon är personligen fast förankrad i byn. Utvecklingsarbetet startade som en förstudie, som bekostades med LEADER-stöd, där bl.a Näsums specifika förutsättningar, behov och möjligheter till utveckling formulerades. Efter att en lokal ekonomisk analys, (LEA) tagits fram, visade det sig att byns behov inte var av det slag som man vanligen brukar förknippa landsbygd med, utan här fanns redan bank, skola, affärer, restauranger och goda kommunikationer. Näsum hade det redan för bra, åtminstone enligt statistiken… Näsums problem bestod istället i bristen på nybyggda hus och därför hade befolkningstillväxten i princip avstannat. Efter denna insikt kunde Näsum sakta men säkert vila ryggen på ett stärkt självförtroende, och nu startar en ny fas i det identitetsbyggande som behövs för att kunna samordna och arbeta mot ett gemensamt mål. Det anordnades grupper, planerades träffar och evenemang, och under tiden och på vägen stärktes både skolan och bygemenskapen. Idag har allt ideellt arbete kring det formulerade målet inte bara resulterat i flera nya realiserade projekt utan även en stark och stolt lokalkänsla.

Inom landsbygdsutveckling talar vi ofta om underifrånperspektivet, och framhåller det som unikt med LEADER-metoden. Det är i det nära samarbetet mellan boende och verkande som man finner behoven och kraven som passar för bygdens utveckling. Dessa behov och krav ser lika olika ut, och är lika varierande och specifika som omgivningarna. Det är när frågan kring behov och krav formuleras och diskuteras av de som bor och verkar, som framgångsrika och hållbara projekt för en rik och levande landsbygd uppstår.

Inom landsbygdsutvecklingsarbetet brukar vi även slänga oss med uttryck och förkortningar som förtydligar och avgränsar vad det är vi gör- och här kommer några som kan vara kul att känna till:

HOT: en yttre hotbild, som nedläggningshot eller kris är en enande faktor som ibland behövs för att samarbeta i gemenskap.

KROK: Hur ett engagemang fångas upp och får fler att haka på är oerhört viktigt för att ett projekt inte ska rinna ut i sanden. I ett hållbart utvecklingsprogram ligger alltid tanken på att projektet skall stå på egna ben, och antingen växa eller vara inspiratör och inkubator till fler projekt som gynnar bygden eller byn.

LOK: Dragande personer med starkt engagemang är både en svaghet och styrka inom landsbygdsutveckling. Utan engagerade individer blir det inget av, men sårbarheten är samtidigt hög. I strävan mot ett hållbart landsbygdsprojekt har Näsum skapat en modell där styrelsemedlemmar successivt byts ut efter en viss tid, vilket har gjort att ingen har tröttnat. Dessa ”gamla gamar” har därefter kunnat inlemmas i andra aktioner, och på så vis har både kunskap och erfarenhet kunnat komma till användning. Metodens sociala vinster är ytterligare en svårslagen aspekt, men lika svår att mäta.

KORV: Ja, det är vad det låter. Vikten av korv och fika bör aldrig underskattas i landsbygdssammanhang. Att mötas under trevliga former är bästa sättet att umgås och byta erfarenheter på. Det är ju under grillaftnarna som många fördomar kommer på skam, och där nya oväntade bekantskaper knyts, kort sagt sådant som kan ge ännu fler ringar på vattnet.

Cirkulär ekonomi

 Kretsloppstänkande är ingen ny företeelse, idag har tanken seglat upp som den mest innovativa idékällan och kallas nu cirkulär ekonomi bland företagare och organisationer. Några slående exempel på hur gammal teknik har blivit innovationsvinnande idag är bl.a. öl som tillverkas av återvunnet brödavfall, mattor tillverkade av återvunnet material, reparationsverkstäder som erbjuder utbytestjänster och håller egna lager, eller produkter som går att förnya genom ett enkelt modulsystem. Kort sagt, företag som tar ansvar för sina produkter från ax till limpa har visat sig vinna kundernas förtroende på kort tid, och det går väldigt bra. Nyckelorden är ansvar och förtroende. 

Med detta nygamla fokus på att förlänga resursernas livslängd skapas även andra förutsättningar för innovativa affärsidéer. Bland dessa växande företag syns några som ser till att omvandla överblivet material. Matavfall blir biokol och värme, gammalt byggnadsmaterial återvinns i ny skepnad, och allt fler företag lockar till sig nya kunder genom att erbjuda gratistjänster, som t.ex. utlån av maskiner. På så vis vinns förtroende och kunden återvänder för att köpa material, och dessutom resulterar utlåningen i att handlaren satsar på en hållbarare maskinpark – på ett radikalt vis minskas därmed antalet kortlivade elprodukter. Genom goodwill skapas alltså incitament för att skapa hållbarare produkter, i alla led.  

Att redan vid planeringsstadium ta ställning till hur varan, produkten, eller tjänsten lever vidare är en gammal idé med stor potential och grundar sig i en djupare förståelse för hur konsumtionsmönster och behov ser ut. Genom att ta ansvar för sin egen produkt, och underlätta för kunden att göra ett både etiskt och moraliskt riktigt val har åtskilliga, nya företag seglat upp som stora matchvinnare. Med internets hjälp går det idag att jämföra produkter på ett aldrig förr skådat vis, och konsumentmakten har kanske aldrig varit så stor som idag. I takt med att allt fler önskar se, och visa, ett djupare värde i sin konsumtion handlar ansvaret för plånboken allt mer om att se till barnens framtid. I vilket skick vill vi efterlämna världen åt dem? Hållbar konsumtion handlar om långsiktig planering, längre livslängd på varor och inköp, ett energieffektivt tänkande, och att det ska vara enkelt och trevligt att handla.

Diderot-effekten

Har du varit med om att ett nyinköp plötsligt har fått alla övriga ägodelar att se sjaviga ut? Och har du börjat byta ut saker för att de bättre passar ihop med den nya prylen. Kanske du plötsligt står där med något som liknar ett helt nytt hem? Ja, i så fall har du upplevt diderot-effekten. Den gamle upplysningsfilosofen Denis Diderot beskrev processen i en essä, där en ny, urläcker och modern scharlakansröd morgonrock gjorde entré i det Diderotska hemmet. I jämförelse med denna skapelse framstod plötsligt det gamla hemmet som oordnat och fult, och successivt köper han nytt tills hela hemmet är utbytt och han befinner sig i djup finansiell skuld. Så långt gick det alltså för denne upplyste filosof!

Med tanke på årets coronasommar har flertalet av oss spenderat mer tid och resurser i hemmet. Föremål har både bytt plats och blivit ersatta och omvärderade. Jag tog en tur till några av MittSkånes återvinningscentraler för att prata litet med de anställda där, och jo, såväl deponi som återvinning hade ökat. En del anläggningar ger möjlighet att lämna husgeråd i återbrukscontainers, och i några fall ligger anläggningen nära andra återbruksenheter, men oftast hamnar släpen i slutna containers. Det är enklast så, är det vanligaste svaret på den frågan.

I enlighet med den avfallshierarki som svenska kommuner arbetar efter skall inköpen i första hand vara nödvändiga och hållbara. Nu resonerar inte alla som Diderot, som väl är. Många på landsbygden arbetar både medvetet och aktivt mot gemensamma miljömål. Här både syns och märks klimat och miljöpåverkan, och avståndet är kort mellan produkt och konsument. Det bildas ständigt nya kluster av kunniga och välinformerade människor som vill förändra och förbättra. Folkskolor och föreningar knutna till jordbruks- och omställningsfrågor knyter till sig både forskare och praktiskt kunnande. Här kläcks tankar på hur vi kan arbeta på ett mer klimateffektivt sätt och många är idéerna på utveckling! Det är på landet det hänger.

Levande Önneköp

Föreningen Levande Önneköp startade som ett Leaderprojekt och är idag en social klubb som vill utveckla byns sammanhållning och gemenskap genom verksamheter som kretsar kring en hållbar landsbygdsutveckling. För tre år sedan beslutade sig Thomas och Carolina att ta över den nedläggningshotade lanthandeln, sedan dess har platsen blivit byns kärna och sambandscentral. Härifrån har kontakter knutits, planer slipats, vänner och bekanta har mötts och nya kontakter har skapats, och man har kunnat få personlig service även, och kanske särskilt, på grund av coronapandemin.

När jag besöker kontoret/kassan/servicecentralen/systembolaget/posten/apoteket erbjuds jag som först, och som vanligt en kopp kaffe, och sätter mig ner vid det lilla fönsterbordet som vetter ut mot gatan. Där ute regnar det och det ser faktiskt ut som om vi skulle hinna med en liten samtalsstund, men oj hur fel har inte jag! Snart är det fullt upp. Från mitt lilla fönsterbord kan jag beskåda hur Thomas besvarar samtal, tar emot kunder och varor, och bemöter både oroliga som glada människor med sin breda kunskap och blotta närvaro. De tre åren har varit slitsamma, säger Thomas medan han fyller på kaffet, men målet närmar sig.

För mindre än en vecka sedan gav de personliga kontakterna med banken och Almi, som knutits sedan starten, det positiva resultat och öppning som vi har väntat på. Mycket snart, redan den 26 september, kan vi släppa greppet om trådarna och låta vårt kära projekt få leva vidare genom ett bygdebolag. Vår vision är egentligen väldigt enkel. Genom att föreningens medlemmar samäger lanthandeln, och vinsten återgår som investeringar i sådant som gynnar bygden, kommer hela bygden att återfå sitt egenvärde. Genom samarbete och gemensamt kapital skapas ringar på vattnet, byns varumärke har stärkts markant genom olika samarbetsprojekt som byamöten, fredagspub och de återkommande loppmarknaderna. Skolan är kvar, lanthandeln är kvar, och snart har vi ett kulturhus där vi kan reparera, laga och förädla sådant som inte såldes eller åts upp ur lanthandelns sortiment. Allt sammantaget har gjort att vi nu upplever att värdet på mark och hus har ökat för första gången på väldigt, väldigt länge.

Det kallas cirkulär ekonomi, och är på riktigt.

Söderto fästning

Om man tar vägen genom Söderto i Lyby socken och lyfter blicken en stund från GPS:en syns ett fortliknande residens torna upp sig mitt i en åker. Byggnaden liknar inget jag tidigare har sett, men ändå vilar det något bekant över tyngden och på det vis huskroppen är inflätad i trädkronorna. Tanken som slår mig, där jag står vid landsvägen och har parkerat bilen på litet avstånd, är att det känns som att befinna mig mitt i en Spaghettiwestern. Jag kan riktigt höra Ennio Morricones toner i bakgrunden. Dagen då jag besökte Karl-Göran Perssons livsverk höll grannen just på att höstharva, det var torrt och gult och nejden låg inbäddad i dimmorna efter de siluriska bergarterna som utgör Löberödsslätten. Det gulnade byggnadsverket låg djupt inbäddat i skuggorna av det sensommarmörka bladverket från kastanjen och boken som Gören varit så rädd om. Jag hade hamnat i Arkadien.

Om Karl-Görans livsverk finns det mycket att berätta, och alla man möter har en bit att lägga till i det som utgjorde livspusslet, och som gjorde honom så omtyckt. För omtyckt det var han, filuren, originalet och särlingen. Allt byggnadsmaterial, alla gamla cykeldelar, rälsar, emaljerade kannor, nozagfjädrar och sängramar, alla cementsäckarna och plankorna som utgjorde det ständigt växande hemmet och borgen, betalades för egna slantar och drogs fram på egen hand. Han hade ju pensionen, och så levde han på hårt rågbröd. In i det sista lär han ha arbetat, när han inte var med på gillen såklart, för då drog han på sig den vita huvudbonaden och utgjorde gärna festens medelpunkt. Det syns på de gamla fotona, hur Karl-Göran, eller Gören som han kom att kallas, älskade att vara bland folk.

Han var stark som en oxe, Gören, drog ensam hövändaren som ung, ändå var det rädslan för ryssen som utgjorde hans livsverk, och det unika tidsdokument som ännu står att beskåda i det lilla vackra Söderto ute på det mittskånska slättlandet.

Det finns så mycket att tillägga, men likt alla konstverk måste man vara på plats för att kunna göra sig en uppfattning om personen och verket. Och om allt vill sig väl kommer borgen, funkishuset, fästningen och skyddsvärnet att bli film. Det finns långtgående planer.
Idag ägs marken och huset av en arkitekt, och verket beträds med yttersta försiktighet och på eget bevåg. Var rädda om er, och betänk det intressanta kulturvärdet som har så mycket att berätta om både framtiden och dåtiden, om människors kamp och värde i en värld som samtidigt kan te sig både glädjande och skrämmande.

Jätteträd

Nu går det att finna sommarkantareller och champinjoner ute i skogarna och hagarna, och som alla vet kan man inte avslöja sina ställen eftersom magin då lätt försvinner. Magiska platser beror på olika sammanhang, såsom historiska, kulturella, biologiska eller rituella. Dessa platser har ofta varit bebodda under lång tid, och av orsaker som har med platsens specifika egenskaper att göra. Det är även här som det grövsta trädet växer.

I Mittskåne växer många säregna träd, en del av dessa finner du ganska enkelt eftersom vi av kulturhistoriska skäl gärna har ringat in dem på kartor och utmärkt dem med skyltar och bakom kedjor. Hit har vi vallfärdat och platsernas namn är kända sedan generationer. Slottsparker, gamla begravningsplatser och kyrkoruiner, men även utmarker och inägor, har fått förbli relativt orörda av tidens tand. Det är på dessa platser där du främst bör leta om du vill besöka ett magiskt träd. Men det växer faktiskt riktiga jättar även på platser som inte är lika uppenbara, och därför svårare att ta sig till. Ibland krävs det både karta och GPS, och att hitta hit blir då som en uppenbarelse i sig. Verkligen som att finna skatten vid regnbågens slut.

I Tjörnarp bor Magnus Billqvist, en av de kunniga författarna till boken ”Skånska Jätteträd” som gavs ut året efter stormen Gudruns härjningar. 2003 var därför startpunkten för ett bredare folkligt intresse för levande kulturminnen, vilket Magnus är väldigt glad över. Hans finaste tips är inte det största trädet, utan ett träd som han har fått en särskild relation till genom åren. Som hängiven bokläsare är det inte svårt att se Radagast i Sagan om ringen sitta här vid sin ek vid Lillasäte, säger Magnus och klappar om sin jätte. På platsen där en grov gren nyligen har suttit surrar upprörda bålgetingar runt och letar efter sitt bo. Nedanför ligger resterna av bålgetingboet, och grenen, där löven fortfarande sitter kvar.

Jättarna, som under så lång tid givit skydd, skugga och tröst, ställer nu krav på oss. Dessa enorma, levande fornminnen reser sig ur jorden och påminner om att även en jätte behöver omsorg, och att inget är för evigt. Memento mori, fast på riktigt.

Ung i Skåne

Just nu pågår ett samarbetsprojekt mellan ung i MittSkåne och Leader Sydöst där sju unga landsbygdsbor i åldrarna 16–25 år har fått i uppdrag att sommarjobba som lokala influencers. Arbetet består i att via Instagram skildra sin vardag på landsbygden, och vi som vill kan få följa dem under deras arbete och fritid.

Coronasommaren har slagit hårt mot flera näringar under året som har gått, kanske hårdast ändå har den påverkat unga människors möjligheter till arbete och i förlängningen känslan att påverka sin livssituation. Projektet syftar både till att ge några ungdomar chansen till ett sommarjobb, men dessutom vill vi visa att ungdomar har en röst som räknas, och att den rösten är lika mångsidig som det finns individer på landsbygden.

Följ med på #ungiskåne

Ester Blenda på Skarhult

Den 13 juni invigdes den utökade och framgångsrika utställningen om Ester Blenda Nordström på Skarhults slott. Fatima Bremmer, författare och Anna Hylander, filmskapare tillsammans med vår initiativtagare och duktiga producent Alexandra von Schwerin höll ett invigningstal under junis hårda kastvindar.

Väl inne i utställningen i ladan var det lugnt och ordentligt, gästerna får nu, tack vare coronans framfart, extra mycket luft och plats för att begrunda alla de objekt och stories om Ester Blendas fantastiska och stormiga liv. En utställning som denna ligger helt rätt i tiden, både vad gäller berättelsens innehåll och utställningens form. Rekommenderas mycket starkt, inte minst för ett återseende!

Kulturstråkets cykelleder

Vi har testat en av cykellederna som förbinder småbyar som Kölleröd och Önneköp, och är en fortsättning på ett byautvecklingsprogram kallat Kulturstråket. Eva Grip, som även är initiativtagare till cykeluthyrningsprogrammet berättar att meningen är att vi vill visa omvärlden den levande landsbygd som präglar våra mittskånska nejder, och som vi är så stolta över att få förvalta. Du startar i Önneköp lanthandel, där det finns cyklar att hyra över dagen och möjlighet att förbeställa en picknickkorg som skräddarsys efter just dina älsklingsbehov.

Under resan, som givetvis också lämpar sig för vandrare, tar vi oss igenom små samhällen och landskap präglade av självhushållningstiden. Kvarndammar, brydestugor, grisavångar och gåsadammar kantar ett småbrutet mosaiklandskap, där enefälader och stengärden fram tills nyligen ännu slogs med lie. De små jordlotterna ligger nerbäddade i en lätt kuperad terräng, omväxlande cyklar vi genom skuggiga skogspartier och hela tiden känns det som att cykla i utförsbacke medan en ljum sommarvind leker med hår och hud. Detta är en perfekt kortsemester över dagen ihop med familjen, eller på tu man hand. Passa på att doppa fötterna och ligg i vägrenen en stund, och njut av sommarens alla ljud och dofter!

Vulkanmark

Om man vill uppleva något riktigt exklusivt och mittskånskt måste det vara våra vulkaner. De uppstod för 190-110 miljoner år sedan, under Jura och Krita, när jorden såg väldigt annorlunda ut i jämförelse med idag. Det mittskånska landskapet formades i kampen mellan två enorma landmassor, och består av en förhållandevis tunn jordskorpa som har härjats av vulkanutbrott och kraftiga jordskalv.

Jordmånen som uppstod lämpade sig för en artrik flora med vackra ädellövskogar som idag klättrar på, och breder ut sig, mellan höjderna. Eftersom marken är kuperad och svårbearbetad har Mittskåne ännu en lundvegetation som passar för bete, och storskalig mänsklig aktivitet gör sig mest påmind i form av granplantage. De vackraste platserna går att besöka, och du hittar dem enkelt när du söker på nätet. Runt Dagstorpssjön i Frostavallen är i princip allt du ser en konsekvens av vulkanernas härjningar, här finns rester av minst tre vulkaner, och alla är möjliga att bestiga