Utvalt

Landsbygden som projektstudium

Tänk om det fanns ett elixir som avslöjade hemligheten bakom ett lyckat landsbygdsprojekt. En droppe bara, och vips kunde vi se att alla människor är stöpta i exakt samma form, att naturen bara är en repetition av geografiska enheter, att avstånden mellan oss är exakt lika långa, och relationerna mellan oss går att förutse – och att vi har exakt samma tycke och smak allihop. Hur enkelt skulle inte allt vara om allt liknade ett excelark?

Eller tänk om det just är i olikheterna, mellan oss, och i geografin, kulturen och naturen, som gör att vi känner oss hemma på en plats eller i en grupp. Kanske är det just det oförutsägbara, icke-generella och olika som utgör landsbygdens kärna och själ, och att det är det som gör att vi som bor här trivs så ofantligt bra, och alltid längtar tillbaka.

För att lyckas med ett landsbygdsprojekt behövs mer än en övergripande plan, och det är vad LEADER-metoden har förstått och gjort till sin strategi. Strategin, som vi kan kalla för underifrånperspektiv, går ut på att bedömningen av projektets hållbarhet och utvecklingsmöjligheter görs av människor som bor i närområdet och har bred erfarenhet och djup kunskap om dess egenskaper. Metoden säkerställer därmed att pengarna som delas ut styrs av behovet på stället, istället för att pengarna styr behoven. 

 Skåne har idag beviljats 7 distinkta områden med var sin särprägel. Varje delområde samarbetar för att förena och bredda kunskap som har med just Skåne att göra, och likt ringar på vattnet görs samma arbete ihop med hela Sveriges totalt 48 områden, vidare ut över hela Europa. Föreställ dig mängden olika projekt som har handlagts, och hur många lokala planer och landsbygdsdrömmar som har realiserats under den tid som Leader har funnits. Och föreställ dig den sammanlänkade kraften som förmedlat sambanden, trots alla olikheterna. Det är hisnande mycket timmar och utvecklingspengar som har kommit landsbygden till del, trots alla hinder som strikt byråkrati kan ställa till med.

Men låt oss nu ta en titt på vad vår egen historia har att berätta. MittSkåne, navet mitt i kulturen och naturen, där mat och naturupplevelser har stått som gemensam nämnare under projektperioden 2014-2020.

Naturturism

Enligt ny forskning om turism ligger naturturism bra till idag. Efterfrågan på resmål inom landets gränser har ökat, och med viss försiktighet går det att peka på några trender, tips och framgångsnycklar för dig som är intresserad av att utveckla och verka inom turism. Nedan kommer en kortfattad redogörelse för hur forskningen ser på framtiden:

Först av allt, lägg alltid fokus på efterfrågan. Ofta är det som besökaren vill ha just det du sitter på. Lokala traditioner, mat, dryck, omgivningar och natur, kultur och djur är hett efterfrågat i de nya resemönster som har uppstått, inte bara p.g.a. pandemin. Mycket talar för ett fortsatt fokus på hållbarhet, såväl ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Många mindre destinationer har tagit fart, gärna resmål som har kunnat ställa upp med kort varsel och med ett fokus på hälsa, välmående och utomhusaktiviteter.

”Bleisure-travel” nämns som ett uppseglande form av turism, där det erbjuds en kombination av arbete och aktiv fritid, gärna ihop med familj, vänner eller klubben. Gemenskap och social samvaro är en bristvara, och paketresor med fokus på små grupper, gärna med tidsbegränsade evenemang eller aktiviteter är vinnande koncept.

Bland de framgångsfaktorer som nämns, och för att kunna nå upp till detta, är följande: Företag och kommuner som har en långsiktig plan och strategi, kan ta hänsyn till snabba förändringar, har nätverk som samarbetar och samordnar, är kunskapsdrivna och alltid involverar kunden i besluten. Vad som krävs är rätt stödfunktioner, tydliga roller och ansvar hos avsändaren. Guider, digitala hjälpmedel och funktioner som förenklar och gör det roligt att hitta service, mat, natur, kultur, och sängplatser kan både utveckla nya företag och stärka befintliga.

Och sist, men inte minst – var stolt över det unika som vi har i Mittskåne, och presentera det på silverfat!

källa: Robert Pettersson, turistforskare och anställd verksamhetsledare vid Etour

Rönne å-projektet (2)

Idag har vi träffat Kornelia Johansson som är landsbygdsutvecklare med examen från SLU. Kornelia ser Rönne å och Ringsjöarna som en självklar fiskedestination, och sedan förra sommaren leder hon Leaderprojektet Naturturism Rönne å och Ringsjön- en förstudie. Projektägare är Ängelholms kommun, och projektet handlar om att kartlägga tänkbara platser för fiske och naturliv längs ån.

Genom sex workshops, en för varje kommun som deltar i studien, kan du som är intresserad, har idéer eller tankar kring Rönne å och Ringsjön som fiske- och naturturistdestination, eller bor i närheten, göra dig hörd. På så vis kan du bidra till ett starkt underlag för en framtida naturturism med fisken och vattenlivet som förtecken. – Vi ska ta reda på hur vi på bästa vis kan skapa förutsättningar för att göra Rönne å och Ringsjöarna till ett område dit turister söker sig. Det kan handla om att undersöka biologiska förutsättningar, peka ut konkreta platser som passar, ge förslag till helhetsupplevelser med boende och mat.

– Studien skall vara färdig i mars 2022, och det finns goda förutsättningar för att knyta band och bygga goda relationer, sondera terrängen, och nå ut längs hela flödet, säger Kornelia.

På måndag den 25 går första workshopen av stapeln. ”Forskarperspektivet: turismens grunder och framtida utveckling inom naturturism” hålls av Robert Petttersson, Etour. Sista anmälningsdag är i morgon och det gör du på kommunernas hemsidor eller här på Facebook. Sök efter Naturturism Rönne å.

Rönne å, ett projekt i två delar (1)

Det är en vacker vinterdag i januari, och solen glittrar i Mölledammen i Stockamöllan där en strömstare stolt visar upp sitt vita skjortbröst. MittSkåne har stämt träff med Tord Andersson, Klippans miljöstrateg, för att prata om vatten och Rönne å. Tord som är bosatt i Stehag, tycker det är kul att få visa vattnet på hemmaplan, för annars brukar han resa land och rike runt och berätta om det stora projektet som både fått miljöpris och åtskilliga spaltmetrar och tidningsrubriker. Rönne å-projektet är inte bara stort för Klippan, utan kommer att påverka alla kommuner som berörs av Rönne ås framfart, från Ängelholm till Hörby.

För att laxen ska kunna nå Ringsjöarna måste den kunna jobba sig uppströms längs Rönne å, där den även leker och fortplantar sig. Sedan mitten av 1900-talet har inte mindre än tre dammar, alla belägna i Klippan, hindrat lax, ål och öring från att fritt utföra denna vandring, och därför har fisk blivit transporterad eller nyplanterad i dammar längs vägen. – Startskottet för projektet var när Skånska Energi för ett år sedan fick krav på sig att bygga galler i kraftverken så att nedåtvandrande fisk skulle kunna komma igenom. Men det skulle kosta dem 8-10 miljoner att genomföra, säger Tord Andersson som såg potentialen i problemet och uppmärksammade istället hur miljövård och turism kunde samarbeta. – Tänk er fria forsar igen, vilken spektakulär syn, och hur ovanlig för Skåne idag! Genom ett brett anslag, som engagerat forskare, privat näringsliv, ideella föreningar och kommuner, däribland MittSkånes tre, startades 2019 Rönne å-projektet, som går ut på riva kraftverksdammarna och därmed frigöra nya ytor och släppa fisken fri. 2020 fick projektet ett viktigt miljöpris av Naturvårdsverket, samma år säkrades större delen av finansieringen med hjälp av kommuner, ideella föreningar och EU, och sen var det i princip bara att tuta och köra… eller gå ål in, som en tidning skrev.

…nå, som vi alla kan förstå, så finns det utöver kraftverken en hel del andra hinder i vägen, inte minst finansiering och administration för att slutligen få ett godkännande hos yttersta instans vid Mark- och miljödomstolen. Om allt även i fortsättningen går enligt planen, kommer en säker utrivning av dammarna vara i gång redan 2022. I och med detta inleds en ny era för både naturturismen och fisken längs hela Rönne ås flöde. Visst är det toppen med individer som vågar gå mot strömmen, och då menar vi inte bara laxen. Tack vare ett projekt som detta kommer vi i Mittskåne att se fram emot många bidragande projekt och etableringar i framtiden, eftersom fisken inte känner gränser och samarbete ger ringar på vattnet. 

En vanligt förekommande fråga är om flödet påverkas uppströms när kraftverksdammarna rivs nedströms, och svaret är ett klart nej. Flödet påverkas alltså inte, förutom för fisken.

Ett ord på vägen

Med pandemin och restriktionerna har vi fått se ett efterlängtat intresse för svenska grödor och jordbruksprodukter, vi har ställt om till digitala möten som blivit både effektivare och snabbare, och miljön har på många håll blivit märkbart bättre. Aldrig tidigare har så många vandrat i närnaturen. Men det finns, som alltid, en baksida på myntet.

Kontoret vill uppmärksamma en yrkesgrupp som löper hög risk för utanförskap och utbrändhet och som lever under enorm press nu, och det är våra lantbrukare. Självständig, naturnära, och med en hög känsla av samhällsnytta, är självbilden hos lantbrukare att man stolt skall klara sig på egen hand. Dessutom lever och arbetar många i sviterna av torkan 2018. Pressen under pandemin har för många inneburit dubbelt arbete och utebliven social kontakt, när de livgivande samtalen med intresseföreningar och byaföreningarnas möten har fått ställas in och diskussionerna som annars har kunnat skingra bekymmer har försvunnit.

Det är fantastiskt att se hur våra svenska grödor och produkter har fått uppmärksamhet under pandemiåret 2020, men det finns som sagt även en baksida som vi måste lära oss att tala mer öppet om. Det psykiska måendet hos lantbrukare har försämrats och många har gått in i väggen eller löper stor risk att göra det, med konsekvenser som är omöjliga att överblicka. Vi vet att bönders mående är viktig för ett hållbart samhälle, så för allas bästa – dröj inte med att ta kontakt. Tag det där samtalet som du går och funderar på, det finns alltid någon som lyssnar, och alltid någon som behöver höra just din röst. Beslutet kan vara avgörande för en familj, en granne, en kollega, en vän, och för hela byns framtid.

Vi är några dagar från den mörkaste tiden på året och många av oss är nu både tröttare och dystrare till sinnet än vanligt. Särskilt när vi nu närmar oss alla högtiderna som påminner om gemenskap, närhet, och hur mycket vi saknar våra nära och kära. Ett ord på vägen idag är att skänkt tid är den dyraste gåvan, och att vi är ett telefonsamtal från att smitta varandra med glädje. Var rädda om varandra!

Östra Sallerup

Ungefär mitt i det mittskånska småbrutna odlingslandskapet, med sina typiska stenrösen och lätt kuperade beteshagar, ligger Östra Sallerup. Platsen har på grund av sitt centrala läge länge varit scen för viktiga strategiska anläggningar, här restes redan under 1100-talet en stenkyrka, och under 1600-talets mitt var en av de svenska skvadronerna belagd här. Ryttmästaren var på tidstypiskt vis inhyst i en av byns stora fyrlängade gårdar och kom därför att kallas Ryttmästargården. Bygden har varit bebodd sedan fornhistorisk tid. Klackabacken är en större gravhög från bronsåldern som ligger naturskönt vid ett mindre vattendrag alldeles intill. Höjden har använts vid olika tillfällen genom generationerna.

Det som ändå ger Östra Sallerup den där litet extra stjärnglansen, är 1600-talsparken, som är en av de få kvarvarande renässansstilsparkerna i norra Europa. Parken uppstod ca 1680 och berättar om en tid med politiska slitningar, tillhörighet och lojalitet. För gemene man var det den närmaste omgivningen och familjen som gav trygghet och hemhörighet, och Skåne hade som dansk region länge varit självständig och stod under egen lag, nordens äldsta. Under freden i Roskilde uppstod plötsligt konflikter som ställde mycket på ända, och mitt i denna röra uppför en dansk präst vid namn Jöns Henriksson (Jens Henriksen) denna märkliga park. Det har investerats ett enormt arbete och stor materialåtgång i en hyllning till den svenske kungen, Carl XI, och platsen var så storslagen att den inte gick att förbise. Likt alla riktigt spännande historiska verk omges platsen av ett lika stort mått av mystik som skönhet, och i prästens park samlas de båda i fysisk form. Som vi vet har kärt barn många namn, och parken har gått under många olika tillmälen. För att kunna förstå parkens tillkomst och framtid krävs litet kunskap, och varje söndag under sommarsäsongen maj-oktober utgår från kulturhuset en guidad vandring hit. Det finns såklart mycket att veta, en hel del kan du även finna på nätet. Parken står öppen hela året och kostar absolut inget alls att besöka, mer än din tid. Tänk på att du träder på historisk mark, och att den är privat.

Parken är en utmärkt plats för en trevlig fikastund, så passa på att proviantera i Önneköp som ligger alldeles intill. Och eftersom vädret ännu är milt och fortfarande passar för cykelturer, varför inte göra en heldag med tur till Sniberups fälad och riktigt känna hur det mittskånska landskapen ännu idag lever i en historisk kontext som spänner från medeltid till nutid.

Har du frågor, kontakta Eva Grip som förestår kulturvandringarna, eller föreningen Jöns Henrikssons Minne.

http://www.karlxistenar.se/

Byggemenskaper

Byggemenskaper som en del i bostadsförsörjningen är en tanke som har fått ett uppsving under senare tid. Hos Boverket definieras Byggemenskaper som ”ett sätt att organisera och planera ett byggprojekt, som karakteriseras av att det är de som ska använda byggnaden som själva äger och driver projektet. Oftast gäller det bostäder och de som ingår i byggemenskapen arbetar då utifrån en gemensam idé om hur och var de önskar bo. Byggemenskapen avgör också själv vilken upplåtelseform man vill ha.” 

Att bygga tillsammans innebär att kostnaderna minskar och att man kan få ett billigt och önskat boende. Under projekt, uppbyggnad och drift skapas gemenskap och befintliga kunskaper och färdigheter tas tillvara på. Bilden av Amishfolket är inte så långväga, utan tanken på att alla hjälps åt för allas bästa ligger i grunden här också. Byggemenskaper som idé finns idag att läsa på flera kommuners hemsidor, men hittills har dessa kollektiva byggen främst varit knutna till stadsnära regioner, beroende på juridiska och ekonomiska hinder. Det uppstår ofta problem kring förvärvstillstånd, lagfarter, lån, och allmänna schablonbilder av vad som kallas bostadsbehov kan ställa till det för tjänstemän och myndigheter som är bakbundna av snäva kategorier som bygger på en åldrad uppfattning om just landsbygdens behov. Gamla fördomar florerar ofta, som att småhus skulle vara det enda sättet att bo på landet.

Under veckans webbinarium om byggemenskaper på landsbygden diskuterades det hur man kan ändra den generella bilden av Byggemenskaper som en ekonomisk/juridisk svårknäckt nöt, och påvisa på dess potential att bidra till problemlösningen. Bristen på bostäder är för flertalet mindre orter ett dolt utvecklingshinder, vilket vi även såg under besöket i Näsum som under flera år har kämpat för att expandera och ge ortsborna alternativa boenden allt eftersom behoven har visat sig. Några röster från webbinariet menar att behovet av bostäder på landsbygden handlar oftare om att flytta om, än att flytta till. Eftersom flertalet boende på landet är nöjda med platsen de har valt, är det behovet av yta, service, närhet osv. som måste bytas med tiden. Äldre kvinnor boende i ett hus på landet vill istället gärna ha ny bostadsform, inte ett servicehus. Betalningsförmåga och subventionerade nybyggen löser inte per automatik bostadsbristen, utan kan tvärtom spä på problemet ute på landsbygden, där kunskapen kring hur byggen går till är hög men de ekonomiska tillgångarna ofta lägre. Och då allmännyttan blev marknadsanpassad blev orterna självutlämnade och glömdes bort. 

Bostäder är en del av ortens utveckling och en samling av platsens olika resurser, både humankapital, natur och kultur skattas högt av de som redan är boende här. Sambyggande skapar social gemenskap och diversitet och kan ta tillvara på, och utgå från, platsens kulturella resurser. Klusterboende ökar dessutom trivseln, bidrar till en levande kultur och ökar värdet på en plats, över tid – samverkan är grundbulten. Det går, om man vill! Tips är att låta byalag vara bostadsutvecklare/byggare, diskutera tomträtter med kommunen som kanske kvarstår som ägare av marken, kolla upp bankers kreditiv, och se om kommunens bostadsbrist inte kan ge en ingång för alternativa bostadsbygganden.  

Länkar till namn och fördjupningsmaterial finner du här:

https://www.divcity.se/latest-news/2020/11/19/webbinarium-24-november-byggemenskaper-p-landsbygden

Ledprojekt med fokus på företagare

Ina Hildeman är projektledare på Visit MittSkåne för Leader-projektet Ledutveckling – med Mittskånes företag i fokus. Under förra året gjordes en inventering av de tre mittskånska kommunernas friluftsstråk och leder, och kontakter knöts med föreningar och näringsidkare för att få en närmare koll på hur vandrings- och cykelleder både kunde utvecklas och hur behovet såg ut på plats. Idag pågår ett intensivt arbete som till stor del handlar om att förbättra kontaktytorna mellan vandrings- och cykelleder, verksamheter inom besöksnäringen och Mittskånes besökare.

Inom projektet använder vi uttrycket Noder när vi pratar om servicepunkter som vandrare och cyklister behöver för att ta sig fram, och dessa kan se väldigt olika ut beroende på behov och tillgången på platsen. I år har vi sett ovanligt många besökare i naturen, vilket har fört med sig nya målgrupper och frågor kring hållbarhet och besöksnäringens utveckling. Idag rör sig inte bara de traditionella självständiga ryggsäckarna ute på lederna, utan vi ser nu även barnvagnar och turistande cyklister med picknickkorgar.

Ledprojektet är ett utmärkt sätt att föra samman stadens och landets behov och krav, och samtidigt uppmärksamma diskussionerna mellan individer, på plats. Fördelen med leder är att de kan färdas på många olika sätt och ger möjlighet för nya möten mellan människor. Det finns stora utrymmen för förändring och en enorm vilja från kunniga, driftiga och engagerade individer både i staden och på landsbygden. Mitt jobb är att knyta samman allt detta för att vi ska kunna mötas på ett hållbart och kul sätt till fots eller på hjul.

Kompetensförsörjning

Det talas mycket om kompetensförsörjning. Kortfattat kan man säga att det handlar om att kunna vara konkurrenskraftig i fråga om kompetens och kunskap. Fram tills nyligen har kompetensförsörjning i första hand gällt industrin, men med coronapandemin ser vi att även andra näringar spelar stor roll för samhällets utveckling. Behovet av kompetensförsörjning ser väldigt olika ut beroende på var du befinner dig i landet och hänger även ihop med samhällets resiliens. Förmågan att ta tillvara på, och reparera det befintliga, och förmågan att överleva och anpassa sig till en ny situation hänger intimt samman med kunskap och erfarenhet.

I byarna Önneköp och Askeröd som båda bebos av till stor del yngre, satsar man gemensamt på att bygga upp sociala reparationsverkstäder där människor kan mötas och dela erfarenheter över generationerna. Gammal kunskap är det nya svarta, kunde man kanske säga.

I Svensköpsbygden finns Ola Ols i Killhult, ett litet privat bygdemuseum som i traditionell anda visar föremål från bygden. Men med utgång av att varje liten pryl bär på sin egen berättelse och hemlighet, och därmed förtjänar både tid och speciell plats för eftertanke, så är även själva museibyggnaden högintressant. Bertil Stridh är trots sin aktade ålder aktiv snickare och smed, och allt vi vandrar runt i har han byggt på egen hand och av återvunnet material. Lika delar kommer från omgivningen, föräldrahemmet, och Norreskog och det som har fått bytas ut har jag gjort med traditionell teknik och kunskap, berättar han. Kort sagt, det som gör museet väldigt unikt är att det tar ett helhetsgrepp kring bygdens historia och berättar utifrån föremålen om de hantverk som både byggt upp och bevarar den. Detta lilla, ständigt växande, bygdemuseum utgör en viktig länk mellan dåtiden och framtiden genom sitt fokus på kompetens kring hantverk och tekniker, lagning, reparation, återvinning av befintliga resurser – det vi idag kallar resiliens. Och om du tror att du måste klä dig för ett ruggigt besök i råkalla lokaler blir du nog besviken, för under de gamla golvtiljorna gömmer sig en värmande hemlighet, till…

Idag har Hembygdsmuseet säkrat sin framtid genom en donation till Frosta Härads Hembygdsförening som just nu håller på att dokumentera och digitalisera föremålen. Det går fint att redan idag besöka stället, virtuellt på gammalstorps.se och Frosta Härads hembygdsförening, sök på Ola Ols i Svensköp – och genom att ta kontakt med Bertil Stridh.

Ringar på vattnet, Näsum

Under två dagar har vårt lokalkontor MittSkåne Utveckling tillsammans med styrelsen, LAG, haft möjlighet att träffas och diskutera aktuella frågor kring landsbygdsutveckling och dess framtid. Virtuella möten i all ära, men visst är det skönt att under samlade och sorterade former kunna känna in reaktionerna och känslorna kring frågorna som ställs. En viktig sak som har kommit ur pandemitiden är just hur man kan använda digitala tekniker på bästa sätt, men även upptäckten av gränserna som kommer ur desamma. Att humor och ironi är sådant som helst bör hållas utanför chattrummet vet flertalet redan sedan gammalt, men att nyskapande och kreativa idéer i så stor grad faller bort i den strikta dagordningen som brukar prägla virtuella möten är nog en ganska ny upptäckt. Kombinationen är som vanligt den bästa. Vid det här laget har vi vant oss vid att hålla säkerhetsavstånd så det känns inte märkligt att sitta omlott och att sprida ut oss i bussen eller på restaurangen längre. Ibland kan det faktiskt kännas riktigt skönt att slippa ursäkta sig för handväskan och den bylsiga vinterjackan som ockuperar platsen bredvid.

Under gårdagens tur till Näsum tittade vi på ortens metod för platsutveckling, en metod som har visat sig ge ringar på vattnet. Malin Wildt-Persson är anlitad processledare med stor bredd inom utvecklingsarbeten, och hon är personligen fast förankrad i byn. Utvecklingsarbetet startade som en förstudie, som bekostades med LEADER-stöd, där bl.a Näsums specifika förutsättningar, behov och möjligheter till utveckling formulerades. Efter att en lokal ekonomisk analys, (LEA) tagits fram, visade det sig att byns behov inte var av det slag som man vanligen brukar förknippa landsbygd med, utan här fanns redan bank, skola, affärer, restauranger och goda kommunikationer. Näsum hade det redan för bra, åtminstone enligt statistiken… Näsums problem bestod istället i bristen på nybyggda hus och därför hade befolkningstillväxten i princip avstannat. Efter denna insikt kunde Näsum sakta men säkert vila ryggen på ett stärkt självförtroende, och nu startar en ny fas i det identitetsbyggande som behövs för att kunna samordna och arbeta mot ett gemensamt mål. Det anordnades grupper, planerades träffar och evenemang, och under tiden och på vägen stärktes både skolan och bygemenskapen. Idag har allt ideellt arbete kring det formulerade målet inte bara resulterat i flera nya realiserade projekt utan även en stark och stolt lokalkänsla.

Inom landsbygdsutveckling talar vi ofta om underifrånperspektivet, och framhåller det som unikt med LEADER-metoden. Det är i det nära samarbetet mellan boende och verkande som man finner behoven och kraven som passar för bygdens utveckling. Dessa behov och krav ser lika olika ut, och är lika varierande och specifika som omgivningarna. Det är när frågan kring behov och krav formuleras och diskuteras av de som bor och verkar, som framgångsrika och hållbara projekt för en rik och levande landsbygd uppstår.

Inom landsbygdsutvecklingsarbetet brukar vi även slänga oss med uttryck och förkortningar som förtydligar och avgränsar vad det är vi gör- och här kommer några som kan vara kul att känna till:

HOT: en yttre hotbild, som nedläggningshot eller kris är en enande faktor som ibland behövs för att samarbeta i gemenskap.

KROK: Hur ett engagemang fångas upp och får fler att haka på är oerhört viktigt för att ett projekt inte ska rinna ut i sanden. I ett hållbart utvecklingsprogram ligger alltid tanken på att projektet skall stå på egna ben, och antingen växa eller vara inspiratör och inkubator till fler projekt som gynnar bygden eller byn.

LOK: Dragande personer med starkt engagemang är både en svaghet och styrka inom landsbygdsutveckling. Utan engagerade individer blir det inget av, men sårbarheten är samtidigt hög. I strävan mot ett hållbart landsbygdsprojekt har Näsum skapat en modell där styrelsemedlemmar successivt byts ut efter en viss tid, vilket har gjort att ingen har tröttnat. Dessa ”gamla gamar” har därefter kunnat inlemmas i andra aktioner, och på så vis har både kunskap och erfarenhet kunnat komma till användning. Metodens sociala vinster är ytterligare en svårslagen aspekt, men lika svår att mäta.

KORV: Ja, det är vad det låter. Vikten av korv och fika bör aldrig underskattas i landsbygdssammanhang. Att mötas under trevliga former är bästa sättet att umgås och byta erfarenheter på. Det är ju under grillaftnarna som många fördomar kommer på skam, och där nya oväntade bekantskaper knyts, kort sagt sådant som kan ge ännu fler ringar på vattnet.

Cirkulär ekonomi

 Kretsloppstänkande är ingen ny företeelse, idag har tanken seglat upp som den mest innovativa idékällan och kallas nu cirkulär ekonomi bland företagare och organisationer. Några slående exempel på hur gammal teknik har blivit innovationsvinnande idag är bl.a. öl som tillverkas av återvunnet brödavfall, mattor tillverkade av återvunnet material, reparationsverkstäder som erbjuder utbytestjänster och håller egna lager, eller produkter som går att förnya genom ett enkelt modulsystem. Kort sagt, företag som tar ansvar för sina produkter från ax till limpa har visat sig vinna kundernas förtroende på kort tid, och det går väldigt bra. Nyckelorden är ansvar och förtroende. 

Med detta nygamla fokus på att förlänga resursernas livslängd skapas även andra förutsättningar för innovativa affärsidéer. Bland dessa växande företag syns några som ser till att omvandla överblivet material. Matavfall blir biokol och värme, gammalt byggnadsmaterial återvinns i ny skepnad, och allt fler företag lockar till sig nya kunder genom att erbjuda gratistjänster, som t.ex. utlån av maskiner. På så vis vinns förtroende och kunden återvänder för att köpa material, och dessutom resulterar utlåningen i att handlaren satsar på en hållbarare maskinpark – på ett radikalt vis minskas därmed antalet kortlivade elprodukter. Genom goodwill skapas alltså incitament för att skapa hållbarare produkter, i alla led.  

Att redan vid planeringsstadium ta ställning till hur varan, produkten, eller tjänsten lever vidare är en gammal idé med stor potential och grundar sig i en djupare förståelse för hur konsumtionsmönster och behov ser ut. Genom att ta ansvar för sin egen produkt, och underlätta för kunden att göra ett både etiskt och moraliskt riktigt val har åtskilliga, nya företag seglat upp som stora matchvinnare. Med internets hjälp går det idag att jämföra produkter på ett aldrig förr skådat vis, och konsumentmakten har kanske aldrig varit så stor som idag. I takt med att allt fler önskar se, och visa, ett djupare värde i sin konsumtion handlar ansvaret för plånboken allt mer om att se till barnens framtid. I vilket skick vill vi efterlämna världen åt dem? Hållbar konsumtion handlar om långsiktig planering, längre livslängd på varor och inköp, ett energieffektivt tänkande, och att det ska vara enkelt och trevligt att handla.